Idag var det som sagt var studiedag och på agendan stod föreläsning om betyg och bedömning med Anna Karlefjärd. Det var precis lika intressant som förra gången mashaAllah. Efter både föreläsningen idag och den som hon hade förra gången (för ett år sedan) så känner jag mig både lättad och taggad på samma gång. Lättad för att det inte behöver vara SÅ svårt att sätta betyg, bara man har rätt metod och litar på sin egen bedömning. Taggad för att jag vill börja lägga upp min undervisning och dokumentation på ett annat sätt. Ja, ni kanske tycker att jag är knäpp... men jag är faktiskt bara en lärare som brinner för mitt jobb ;)
Något intressant hon sa var det här med dokumentation. I media och även bland oss skolfolk (ja + de förra ministrarna och kanske de nya också? ) så har det låtit som att lärare inte ska dokumentera någonting alls. De flesta har ändå förstått att det är omöjligt. Hur ska vi kunna ha något underlag för betyg och utvecklingssamtal om vi inte dokumenterar någonting? Nej, dokumentera måste vi göra - men vi kan göra det på ett smart sätt.
En annan sak som Anna gjorde, tycker jag, var att försöka höja vårt självförtroende i yrkesrollen. Vi har utbildning i bedömning och nu har vi jobbat med de nya kunskapskraven ett tag. Vi är inte proffs, men vi kan mer än de som inte jobbar med kunskapskraven varje dag. Och vi kan bli proffs. Som sagt så måste vi lita på att vi har koll på läget, när kanske inte alltid föräldrar har det och ifrågasätter. Det är inte så himla lätt att lära ut om hur man sätter betyg heller, åtminstone inte under den korta tid vi träffar föräldrar. Jag menar, vi lärare har ju inte heller alltid stenkoll och det tar tid att bli förtrolig med kunskapskrav, centralt innehåll etc. Jag har bättre koll på vad det olika stegen betyder idag än vad jag hade när jag började med dem och in shaa Allah kommer jag ha ännu bättre koll om ytterligare några år. Det är en process som tar tid och som måste få göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar