Pick your battles

Salam aleikum 

Något som man måste lära sig när man arbetar inom skolans värld är att välja sina strider. Om jag skulle haka upp mig och stanna upp för varje sak som irriterade mig så skulle jag vara slutkörd ganska fort. Ja, för att ta en konflikt som sedan inte leder någonstans kan vara en riktig energitjuv. 

Det där med att välja strider är något som jag försöker ta med mig i alla relationer (och sammanhang) Dels för att det spara på energi och dels för att spara på relationen. Börjar man gnälla om varje lite småsak så tär det definitivt på relationen och resultatet blir två (eller fler) trötta människor och ingen förändring till det bättre. Självklart så har jag också dåliga stunder när jag gnäller på onödiga saker - vi är ju inte mer än människor. 

Vilka strider ska man välja bort? Ja, det beror på i vilken situation man är och vem/vilka man tar striden med. Det gäller nog att ha lite fingertoppskänsla. Men en tumregel som jag har är att jag släpper sådant som bara gör mig irriterad eller när jag förstår att "gnället" inte leder någonstans. Jag tycker aldrig att det är fel att påpeka när man tycker något är knasigt, utan det är när det leder till tjat och gnat som det är lönlöst. 

Är det något som gör en upprörd och som kan få dåliga konsekvenser om det fortsätter - ja, då tycker jag att man ska ta striden. Det skulle t.ex. kunna vara om någon blir förtryckt eller när man ser att någon råkar illa ut. Det är då man kan använda kraften som blir över genom att låta bli att engagera sig i småsaker.

Jag måste bara berätta en liten sak som har med ämnet att göra och som visar att saker kan bli bra ändå, trots att man inte tar striden ;) När jag var liten så var jag, som de allra flesta barn skulle jag tro, väldigt duktig på att stöka ner men inte så bra på att plocka upp efter mig. Mamma sa till mig att jag skulle plocka upp måååånga gånger - men det blev ingen förbättring. Till slut bestämde sig min kära mamma för att det inte var värt det. Vad hände? Ja, nu för tiden är jag nästan besatt av att ha ordning och reda ;) Utan tjat och gnat om städning så blev jag nästintill pedant ;)

Sensmoralen i berättelsen är inte att man inte ska tjata på sina barn om att städa. Det är upp till var och en att bestämma hur man uppfostrar sina barn och vad som är viktigt. Nej, sensmoralen är att var och en kan bestämma och prioritera vad som är viktigt för dem och vad som är oviktigt. Vad är värt energin?